Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKA
ma likfärd "), för att hvila i samma graf; och hvad
en väns hjerta vid en sådan olycka kände, kan och
behöfver ej beskrivas. ’
Frih. Fleming, hvars vistande vid Universite-
tet äfven utmärktes af ett offentligt tal till Gustaf
III:s minne ""), hvilken Konung han till sitt sista
omfattade med alla sin ungdoms känslor af den
lifligaste vördnad och tillgifvenhet, nalkades nu den
tidpunkt, då han skulle förbyta det academiska lif-
vet med hofvets, dit han först kallades att uppvak-
ta år 1794 såsom Cavallier hos då varande H. K.
H. Hertiginnan af Södermanland. Här lärde han
känna Sveriges dåvarande unga Konung, olyckligt
egen ej blott i sitt lands, utan, mana kunde säga,
äfven i menskliga själens historia, men som inom
kretsen af denna egenhet, då ännu höljd af blom-
morna i lifvets vår, äfven förenade det som var
godt och aktningsvärdt. Den nära likheten 1 ålder,
det redliga, blygsamma och ädla i Frih. Flemings
väsende, drog den unge Monarken till honom, och
mellan dem uppstod ett förhållande, som man kun-
de kalla vänskap, om detta ord och den sällhet det
innebär kunnat äga en betydelse för en Förste, som
ifrån sm barndom, äfven i de minsta saker, var
mån att ej glömma sin värdighet. Frih, Fleming
blef, såsom utnämd Öfverste-Kammarjunkare, den
unga Kovungens dagliga sällskap, och njöt mång-
faldiga bevis af hans förtroende; föredrog för honom
4
92, den 12 Juni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
