Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
känt Grefve Fleming, har ock känt denna slags välta-
lighet, som ligger i blotta närvaron af en ädel karakter.
Grefve Fleming har aldrig förnekat eller döljt en
öfvertygelse. Han var en ståndaktig vän; kanhända
ock fiende, om detta ord kan lämpas på en man,
för hvika hatets känslor voro obekanta, men som ej
lätt ändrade sin tanka om saker och personer, ehu-
ru han, en gång öfvertygad, var färdig att öppet
erkänna sina misstag. Hans omdöme var klart, och
särdeles fint i bedömandet af karakterer och per-
sonliga förhållanden. I att framställa de erfarenhe-
ter han genom en stor verldskännedom samlat, var
han en mästare, och skulle såsom författare kunnat
blifva en ypperlig sedemålare. Karaktersteckningar-
ne i flera hans tal vitna, under "blommorna, ’der-
om: kanhända ännu mer de lätta dragen i strödda
anteckningar, ej ämnade för allmänhetens ögon; mest
hågkomster af hans samtal bos dem, som hade den
lyckan att njuta hans umgänge, — dessa samtal, i
hvilka taflor af fordna eller närvarande tider fram-
stodo ur hans rika minne, genomandade af snillets
värma, skämtets liflighet, men menniskovännens skon-
samhet, så klärt, att man tyckte sig lefva i den
verld, som berättaren framtrollåde. Han mindes ännu
gamla Svenska adliga hus, som midt ibland en sed-
nare tids förfining qvarstodo såsom exempel på gamla
seder, och hade utan tvifvel med sådana minnen rik-
tat de Anmärkningar till Svenska Sedernas Hi-
storia, hvilka han ej fullbordade, men en gång lof-
vade skänka till denna ’Academis handlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
