Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar rörande det som förnämligast bör i akt tagas vid Skådepenningars upgifvande af Gudmund Adlerbeth - 6. Om forntida penningar och deras präglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De Romerska familjernas äro så beskaffade och förete lysande minnesmärken af deras ättfäders bedrifter, höga härkomst, beskydd af Gudarne. Man vågade dock ej föreställa någon lefvande persons bild, förr än Julius Cæsar vant Rom vid oket och vågat göra en ändring i denna och andre på friheten grundade forn-seder. Sedan Monarchien under Augustus var kommen till än mera stadga, blef den regerande Käjsarens bild, en nästan viss och afgjord figur på penningarne.
De äldste påskrifterna voro mycket enkla. När blotta figuren ansågs begripelig, tillades ingen slik förklaring med ord. Stundom antyddes det man ville uttrycka, endast med en eller annan bokstaf. Gudens eller Konungens namn som förestäldes, stadens eller folkets, hvaråt penningen var ärnad, voro de vanligaste. Sådane påskrifter, ehuru mycket förkorrtade, voro väl då tydelige nog, men hafva i längden blifvit gåtor, som nogsamt öfvat forn-sökarnes lärdom, flit och ej sällan inbillningsgåfva.
Det är ostridigt, att Romerske penningarne, genom sine bilder och påskrifter, lysa af mera snille, mera upfinning, än de nu omförmäldte äldre. Under en med enväldet tilltagande håg, att smickra den regerande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
