Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar rörande det som förnämligast bör i akt tagas vid Skådepenningars upgifvande af Gudmund Adlerbeth - 15. Om Deviser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Spanien, blefvo dessa länders språk i hela det öfriga Europa nog allmänt till deviser brukeliga, men de förlora mer och mer denna förmånsrätt. Latinen användes merändels, när man ej finner godt att yttra sig på modersmålet.
Om de ord man till själ af devisen väljer, äro lånta af en Classisk författare eller af eget förråd, om de äro bundna eller obundna, är för öfrigt lika mycket. Förfarenheten har intygat, att dessa omständigheter, som icke hufvudsakeligen höra till devisens natur, icke behöfva tvingas under någon annan lag, än den en lycklig upfinning och smaken förskrifva.
Devisens fullkomlighet består annars däruti, att den på en gång innehåller det som är sannolikt och ovanligt, (probable & merveilleux) för att ej förlora tiden genom ett vidlyftigare allmänneligt (abstract) utförande af denna anmärkning, skrider jag genast till ett exempel som skall göra den begripelig. En person, som genom tålamod öfvervunnit olyckor, kan föreställas under devis af ett ungt träd, som böjer sig undan storm-väder. Orden: Cedendo resistit, därtill lämpade, hafva de erforderliga egenskaper, ty meningen är sann, men tillika ovanlig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
