Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket allmän vid gästbud, och hos allmogen i Landsorterna ännu till någon del är bibehållen. Men att förekomma täflan och yppighet, var vid vite stadgadt, att ingen, eho han ock vore, måtte hafva mer än 2 eller 3 fat. Af samma skäl var och förbudet, att hafva egen duk och egen bänkdyna; utan nyttjades då Gillets borddukar; hvadan ock sådane ofta gåfvos för ingång i Gillet, och ett antal deraf alltid funnos ibland dess lösören. Deremot var ölet, som utgjorde förnämsta välplägningen, gemensamt för alla. Dertill måste alle, så bröder och systrar, som främmande gäster sammanskjuta penningar, hvilken afgift kallades skot [1] och som detta sammanskott ej alltid var tillräckeligt, blef det bristande taget utur samfundets cassa [2]. Vid ölets uphämtande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
