Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Boskaps skötseln, landets naturliga yrke, är gammal i Sverige, och folkets tarflighet säger oss, att Riket tidigt kunnat umbära den afkastning, som af detta näringsfång hämtas. Göthiske hästar voro allmänt agtade och föryttrades utomlands [1].
Sednare lära fiskerierne lämnat varor till utförsel, emedan till deras förmonliga idkande fordrades dels någon konst dels ock ymnigare tillgång på lin och hampa, om fångsten skulle stiga högre än nations egna behof kräfde; hvartill kan läggas att brist på salt gjorde betydligt hinder i våra fisksorters förvarande, för längre tid, hvilket blifver en nödvändighet, så snart man vill anse dem, såsom en handels vara, tjenlig att utföras. Sillfångsten vid Skånska kusten, en betydlig del af Hansestädernas handel, var en näring som mera riktade Danske, än Svenske undersåtare.
Ifrån Jagt och Djurfänge lärer den äldsta utskepning få räkna sin anledning. Vidsträckta skogar, föga upodling, ringa folkmängd, små behof och en viss maklighet, som åtföljer alla mindre hyfsade nationer, alt detta tyckes försäkra, det vilda djuren fått ofredade till ansenligt antal öka sig in till den tiden, då handel i nionde århundrade begynte med utlänningar öfvas; hvarföre ock troligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
