Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämligen kort och noggrant, icke såsom en vältalighets Författare, som mer ser på orden än saken, utan tvärtom [1]. Hos forntidens Häfdeteknare förekomma ock åtskillige exempel, huru man i Historien bör lasta eller berömma, nämligen så, att Författaren tydligen utmärker, när sådant är hans eget, eller andras, och att det ej sker, förrän han så tillräckligen beskrifvit saken eller personen, som han lastar eller berömmer, att Läsaren kan sjelf urskilja om det skett med skäl eller ej: Sådant iakttager till exempel Herodotus, när han omtalar ibland Persernes sedvänjor, att en son alldrig kom för sin Faders ögon, förr än han var fem år gammal, af orsak, att om han innan dess dödde, skulle han ej tillfoga sin Far någon oro; så tillägger han: "denna seden berömmer jag; likasom jag också berömmer den, att ingen, icke en gång Konungen, har tillstånd att aflifva någon för blott en enda förbrytelse, ej heller någon Persian rättighet, att därföre inom sin slägt straffa någon med något hårdt straff" [2]: Herodotus har här satt Läsaren i stånd, att ganska lätt urskilja om hans beröm är grundadt eller icke. Thucydides har då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
