Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ty skrifsättet skall icke bära märke af annan grannlåt, än sådan, som finnes i sjelfva händelserna. Häfdeteknaren får alldrig glömma, att Sanningen är den Gudinnan, åt hvilken han frambär sina vältalighets offer, och att, då han därmed pryder hännes Altare, han noga måste taga sig till vara, att icke bortskymma hännes egen Bild, som sjelf utgör största prydnaden: Händelserna skola därföre utstaka gränserna för denna slags vältalighet, utom hvilka Häfdeteknaren alldrig får låta sin inbillning utsväfva, och sanningen, som så ofta anses för tjärf i tal, medförer samma värkan i Historiska stilen, så att en väl skrifven sann Historia icke kan blifva så behaglig, som en lika väl skrifven Roman, ty i den senare kan ämnet lämpas efter skrifsättet; men i Historien skall, såsom en Romersk Häfdeteknare rättligen föreskrivit, skrifsättet tvärtom lämpas efter ämnet [1].
Till målande beskrifningar, när ämnet så fordrar, får Häfdeteknaren söka biträde både af Vältalaren och Skalden: Cicero säger att Historien är i nära slägtskap med vältaligheten [2], och Agathias en Grekisk Häfdeteknare utlåter sig att emellan Historien och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
