Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sätta Läsaren i nödvändighet, att endast lita på honom, utan ställa händelserna i det sammanhang, att de i det mästa lika som berätta sig sjelfva; men genom dylike Tal sker tvärtom; ty Läsaren ser endast Häfdeteknaren, och att han uppdiktat desse Tal, utan att kunna urskilja, huruvida de händelser däruti innehållas jämväl äro uppdiktade eller ej.
Samma anmärkning torde få gälla om de skäl en annan ibland de alldranyaste Franske Författare anfört, "att dylike Tal tjäna till att meddela kunskap om den personens sinnes-författning och egenskaper, hvilken föreställes hafva dem hållit, emedan de äro så naturligen författade, att de narra Läsaren till att tro sig värkligen se och höra den talande personen; att det bör räknas Häfdeteknaren till mycken förtjänst, att icke sjelf synas, utan endast visa sina personer; att Greklands och Roms Fältherrar värkligen voro ganska vältalige, och att Häfdeteknare fördenskull med skäl låta dem hålla Tal, ehuru ej just sådane, som deras egne varit, likväl sådane, att man dymedelst kan lära känna beskaffenheten af deras egne. [1]"
[1] Ou l’attaque, (Tite-Live) sur l’usage trop frequent qu’il a fait des harangues directes; mais il s’en faut bien qu’elles soient un vice au yeux de goût. Quelles beautés, au contraire, ne repandent elles pas, quand elles ont, comme celles de Tite-Live, toutes les perfections de l’eloquence, & qu’elles font un des principaux ornemens de l’Histoire? Quand elles servent à achever de faire connoitre le caractère des personnages, apres les avoir vûs en action? Quand elles sont si naturelles, si vraies, qu’elles font illusion au Lecteur, qui croit voir & entendre le Général portant la parole aux Chefs ou aux Soldats ? N’est ce pas en effet, un grand mérite de la part de l’Historien, de se faire oublier, & de ne montrer que ses personnages, afin que tout l’intérêt se réunisse sur eux? Les Herodote, les Thucydide, Les Xenophon, les Salluste & presque tous les excellens Historiens de l’antiquité, ont svivi cet usage, sans que la critique jusqu’ici les en ait blâmés. D’ailleurs quels étoient les Généraux des armées Grecques & Romaines? Les hommes les plus éloquens de l’Erat, élevés, par ce talent aux premiers emplois de la Republique. Où est donc l’invraisemblance, accoutumés, comme ils étoient, à manier la parole, quils l’aient, en effet, souvent employée, dans les circonstances qui l’exigeoient? Où est donc le tort de l’Historien, Grec ou Latin, de les faire parler, quand sa plume éloquente & pleine de feu, rend les discours des Héros & des grands Capitaines, dont elle écrit l’Histoire, non pas sans doute dans les mêmes termes; mais du moins de manière a conserver leur ton, leur esprit, & le genre connu de l’eloquence, qui leur êtoit propre? Rigoley De Juvigny, De La Décadence des Lettres & des moeurs, depuis les Grecs & les Romains, jusqu’à nos jours. p. 144. Paris 1787. 8:o.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:44:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kvhaa/2/0579.html
