- Project Runeberg -  Kongl. Vitterhets Historie och Antiquitets Academiens Handlingar / Andra delen. 1791 /
578

(1789-1959)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Annars är det ett urålldrigt tanksätt, att högakta det gamla och lasta det närvarande: Sådant hände i själfva den af oss så högt berömda forntiden, och dess alldralyckligaste Författare [1]; och Herr D’Alembert har jämväl en till detta ämnet egentligen hörande utlåtelse: "att en sådan tillbedjare af de gamle Häfdeteknare, som nogsamt skulle taga sig till vara, att icke skrifva Historien på samma sätt som de, skall likväl icke frukta, att ständigt påstå dem vara våre mönster i allt afseende; han handterar Forntidens store Snillen, såsom forntiden handterade sine Gudar, han tänder för dem rökvärk utan förbehåll, och följer dem med försigtighet. Då han för mycket berömmer dem, utan att förmycket vilja vara dem lik, har han på en gång den ljufliga tillfredsställelsen, att svärta sin egen tid, och den nödvändiga försigtigheten, att söka sig bifall [2]." Det är


[1] Vetera extollimus præsentium incuriosi. Tacitus, Annal. Lib. II. c. 87.
        Vitio malignitatis humanæ vetera semper in laude, præsentia in fastidio esse. Num dubitamus inventos, qui pro Catone Appium Cæcum magis mirarentur? Satis constat nec Ciceroni quidem obtrectatores defuisse. Quintiliani, ut videtur, Dialogus de Oratoribus, Tacito vulgo inscriptus. cap 18.
        Af Afinius Pollio klandrades både Livius, Salluistius och Cicero. Flere exempel anföras hos Agrippa, De vanitate Scientiarum, cap. III.
[2] Cependant tel Adorateur des Anciens, qui se garderoit bien d’écrire l’Histoire comme eux, ne craindra point de nous répéter encore, qu’ ils sont nos modeles en tout genre; il traite les grands génies de l’antiquité, comme l’Antiquité traitoit ses Dieux. Il les encense sans ménagement, & les imite avec precaution. En les louant à l’excès sans vouloir trop leur ressembler, il a tout à la fois la satisfaction si douce de médire de son siècle, & la prudence si nécessaire de rechercher son suffrage. D’Alembert, loc. cit. p. 396.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:44:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvhaa/2/0592.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free