Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[ 31 J
la lasten under en skensager dygde mantel,
att med sina och utsökta ord lindra dess
ve-derstyggelighet, eller under en förställd
tysthet dölja sina passioner: hvad desse
förestås-våde, det sade de fritt ut och nämnde selen
och lasterne med deras rätta namn. Dessutan
vet man, att de utlåtelser, som hos oss anses
sör grofva och vanhedrande, voro icke så
ansedde hos Grekerne den tiden. Att kallas en
hund, var da icke få nesligt fom hos oss. Når
Helena erindrar sig sitt brott, att hon
otillbör-ligen hade öfvergifvet sin man och
fädernesland, kallar hon fig fjelf hund c). David
kallar sig en död hund, för sinvanmagt och
emedan han icke kunde skada d). Vi böre
derföre icke mäta de ordalag,fom Grekerne
nyttjade, efter det begrep, som vi binde
tillsam-man med dylika i vårt språk. Enteligen
finner jag, att Grekernas cara£tere i allmänhet
var sådan: De hade en lefvande inbillnings»
kraft, och i följe deraf ftarka känslor både
af godt och ondt. Den minsta oförrätt
afmå-lade inbillningen för dem på det lifligare, uti
hela sin vidd och med alla dess fölgder. Hår
af upeldades sinnet så till vrede och hämnd,
att de deruti ofta gingo längre, än bäde
anständighet och männißclighet medgosvo. Var
det-
c) II. 6: 356.
i) i Sam. 24: 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
