Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[ 202:2 3
värksamma egennyttan. Sådant hade ett
fka-deligt inflytande på hela det inländska
fotfolket, hvarföre detta utnåmningssätt, fasom
mindre förmonligt, fnart affkafFades. På
16^6 års Riksdag hade en knekt blifvit
beviljad afhvarje 10 få väl Präster, som Borgare
och Bönder; men det krigsfolk som till följe
däraf lejdes för penningar och utsändes på
iälttoget, var allenast en hop odugligt folk,
fom ingen värn kunde göra, utan tjente
bat-tre att gå vall ån bår a ver jer: och dessutom
hade minsta delen däraf varit tillstådes på
to-get. På det att Stånderne hädanefter icke
måtte nödsakas att så onyttigt använda fine
penningar, och Riket kunde hafva bättre
tjenst att förvänta, fann Carl IK med Rikets
Råd för godt att hädanefter följa det
utnåmningssätt, fom för längre tid tillbaka varit
nyttjadt, bestående däruti, att vid
utskrifningar-ne uttaga till landsknektar dugeligt och
varaktigt folk, antingen det var bonde, bondes
son eller drång, gifte eller ogifte, hvilke
befunnos dertill tjenlige. På det att med
samma utnämning så mycket ordentligare
måtte tillgå, och Knektehöfvidsmånnerne icke
sjelfve hafva tillfälle att uttaga folket, famt
sedan sör mutor och gåfvor lösgisvade [-duge-]ige-] {+duge-
]ige+} och antaga oduglige i ftåilet, fkulle
ut-(krifningen förråttas utaf flere anfedde män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
