Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[ ^87 J
tjugu håsbr, fedan de minst dugelige rytta*
re under Fanorne blifvit utmunftrade,
hvilke dock i egenskap afFogdekarlar borde hår
hemma hålla sig beredde till krigstjenst.
Vidare stadgades uti denna Ordning, att hvar
Msman skulle hafva god och laggild häst,
och icke flere än en enda, på hvilken han
sjelf borde sitta s); hästen skulle hela året
hållas pä stall, hvarföre till föda för honom
beviljades årligen tolf lass hö och sex tunnor
hafra eller foderkorn: på hvarje tvänne
ryttare under Fanan beftods en tråssklippare ,
till hvilken dock ryttarne sjelfve måste
förskaffa en stark fullvuxen dräng, som,
beväpnad med en long och en korrt bössa’,
ätfölj-de träfsen: de ryttare, som icke hade lust
att utdraga emot fienden, kunde förblisva
hemma emot ärläggande af 30 daler, samt
njuta fine hemman fria frän alla utlagor;
dock icke dessmindre hålla fig vederredo
med
i) Enligt förrberörde 1602 års lönings-ordning var
icke tillåtit sör en gemen ryttare att hålla större redd
ån 3 häftar, men Ryttmästaren fick hafva 5 och
Lutinanten samt Fendriken hvardera 4 häftar.
Under den 15 Julii 1603 skrifver Carl IX. till
Fält-öfverften Anders Lindersson att ingen Ryttare-fana
skall vara starkare än 120 hastar, ocb ingen skall
hålla ftörre (redd) ån 2 hastar eller 3 till det
fta. Regiftr. för 1603. f. 164.
/ 0
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
