Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[ 432 ]
och söke vifsa saker långt sörr, ån vi
genom egen eller andras upmärksamhet,
hunnit utröna deras nytta eller skada. Djuren
hafva sådana drifter i ett långt större
an-tal än människan deras Konung; men den
välgörande Försynen har icke eller gjort
Värt slägte aldeles lottlöst. Vi hafve
många af dem gemensamma med djuren; Vi
hafve ock några, som aro oss förbehållna,
och deribland smaken. Människan är den
enda ledamot af den synliga verlden, som
kan inse dess skönhet, och utan smak
vore skapelsen ett verk utan afsigt och
ändamål*
Naturens Lagbok hade blifvit altför
vidlöftig, och dess lagar omöjeliga att
verk-ftålla, om månnifkan med Lärdomar,
hotelser och straff fkulle drifvas till alla de
göromål, som äro oomgångeliga sör at bi-
behålla dess natur och varelse. Skaparen
har derföre inlagt hos oss en benågenhec
för vifsa saker, och en affky sör andra.
Utan matluft fkulle lifvet uphöra, och
u-tan en annan drift, skulle naturens
skådeplats innom ett hundrade år mista sin
sör-nåmfta prydnad, jag menar menniskan. På
detta sått år smaken i Försynens hand ett
medel, att befordra vår sällhet- Utom smak
ha-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
