Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t 439 ]
snart de flyttas till ett nytt land och ett uytt
solk. Naturen år sig olik i olika länder.
Poeten måste måla, som hon vifar fig i hans
eo it land; och sä snart han får läsare som
icke känna henne, uphörer hon straxt att
rora och behaga. En Neger skulle utan
känsla och förundran läsa det qväde, som
målar våra Nordiska Vinternöjen. Den bild
och den jämförelse, som i det ena landet
är hög och ädel, kan i ett annat vara läg
och motbjudande. Jag har på något
stål-le läst, att en Arabisk Poet kallar en
hjelte as fin Nation, sör Åsnan srån
Mesopotamien. Detta var ett lika så smickrande
beröm, som dà andra solkslags Skalder
likna fina hjeltar vid Lejon och örnar; Ty
i Mesopotamien, skola Åsnorna i styrka
och skönhet öfverträffa hästar, och der
kunde sjelfva Scipio varit smickrad af en
få-dan jämförelse.
Föråldrade och glömda sedvånjor
kunna icke göra samma vårkan, når de
afmå-las som samtida lefnadssätt. Arifiopbanis
lustspel hafva nu förlorat sitt salt
But-ler behagar oss mindre ån fina jämnåriga,
E e 4 ty
*) Detta gäller äfven om främmande samtidiga folkslag,
hvilkas seder äro skilda srän våra. Goldouis Lustspel
kunna icke hafva samma behag i Sveriget, som i
Venedig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
