Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t 446 ]
le til en tid blifva allmän hos et folk eller
et tidehvarf, är han endast at anfe fom en
farfot, hvilken uphörer fedan hon rafat sin
tid, och försvinner med sina orsaker. Ty
fördomar och moder upkomma, uttränga
hvarandra ocn förfvinna i en ständig
om-skiftning; men sanningen allena står
orörlig och föråldras aldrig. En Poet, som
för at vinna sina jämnårigas bifallsrop,
up-oftrar sitt fnille, sin smak och sin
öfvertygelse åt samtidiga härskande fördomar,
upoffrar för et flygtigt väder, sin
aktning hos efterverlden och fit namns
odödlighet.
Allmänhetens bifall är icke altid et
säkert tecken, at et vist söremäl i sjelfva
verket förnöjer den samma. Vitterheten har
äfven fom Sedoläran sina skrymtare, fom
förneka sina egna känslor. Begäret at
behaga våra likar, och ännu mera vära
Öfverman, tvingar oss ftundom at låtsa, det
vi sinne vissa ämnen behageliga, som vi
skulle bortkasta och sky, i fäll vi följde
var egen böjelse. Den fulaste, den
vedervärdigaste sak blir uphöjd och eftersökt,
sä snart et sörnämt efterdöme har bragt
den samma i anseende. Store Mäns
svagheter efterapas icke sällan af korttänkta
människor, i förhoppning att derigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
