Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t 458 ]
den instängde Skolmästaren misskänner den
tid, hvars öden och seder han vill
afskil-dra. En författare bör sjols hafva de
kan-flor, den ömhet, det medlidande och den
afsky, som han vil flytta på sina läsare. Om
Poetens tårar äro betalte, fä de aldrig
sällskap af Läsarens, och om hans låsord
icke gå isran hjertat, lära de aldrig till
något hjerta framtränga. En människa som
icke fett sina likar på den stora
skådeplatsen, borgerliga sammanlefnaden , känner
människohjertat till sin styrka, sin svaghet
och sina driffjädrar, endast ur böcker, och
denna kunskap kan icke annat an vara matt
och ofullkomlig, emot den som är
hämtad af en lefvande natur.
Man kan således anse sör afgjordt, att
en laglig frihet föder en god smak;
Friheten ar lik en strid och rinnande Åls
Naturen gläder fig i dess granskap; när
hon ösverflödar, gör hon de aflägsna
fälten fruktbara; när lian följer fin bädd>
$*;önska dess stränder. Men träldommen
är som det instängde träsket, hvilket
endast framföder krypande skridsä, och med
fina skadeliga dunster sörgistar näjden.
Förläten mig, mine Herrar, detta afsteg till
frihetens beröm. Vi voro ovärdige att
smaka Dess frukter under GUSTAFS skygd,
om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
