Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[ 114 ]
fit Qväde til defs ära någon mera liflig bild;
och de gamla folkflagen kände ännu intet annat
fätt at bevifa utmärkt heder, än at förguda.
Egyptiernes Ifis, Syrifka gudinnan, Grekernes
KvßeÅti, fom Romarne äfven antogo och
kallade Rhea och Ops, af Grekerne länta ord, voro
fär/kilda namn på den gudomlighet, hvilken var
en finnebild af Jorden. Tyfkarnes Hertha bar
namn af Jorden. Kanfke var våra gamla
förfäders Jola -högtid en feft til jordens ära. Ordet
jord uttalas ännu ofta på lika fätt. De gamlas
Julegalt och Julegris kan förliknas med de offer
Romerika folket hemburo fina gudomligheter
Tel-lus (jorden) och Ceres *).
o
At/killiga gamha dikter, ehuru fig imellan
Ikiljaktiga, fynas likväl öfverensftämma uti
höga tankar om männifkans fjäl, defs
odödlighet, fälla eller ofälla tilflànd efter döden. Man
erinre fig dikten om Dionyfius, grunden til de
Orpheilke helgedomar j och då jag nämner
des-fa, må äfven ihogkommas et oförväntadt
yttrande uti Orphei/ke ikrifterne: det heter: ingen
dödlig kan fkäda den Gud, fom råder öfver
män-niikorna, utom den enfödde, uprunnen af
Chal-deiika folkflagets gamla (lamm,
Charons färga, Elyfeifka fälten, Plutos
ri-fce och den dom, hvilken väntade de aflidna j
alt detta företer en utfigt utöfver dödlighetens
gräns.
Myc-
*)Ovid. Fatt. L. T. v- 671. Horat. ad Aug. L. a Ep. I
Juvenalis Sat. 2. v. g6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
