Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[ 320 "j
fa de: Dotter af Cormar, Cairbar! du har flagit
Duchomar; J värdet är kallt i mitt bröft. Moriw!
jag känner det är kallt; gif mig åt Mon Moina;
Duchomar var hennes dröm om natten; hon vilt
uppreja min Grafvård; men drag fp är det utur mitt
bröft, Morna! Stålet är kalit. Hon kom i alla fina
tårar, och drog fvärdet utur hans bröft. Han
ge-iiomßack hennes hvita fda m*d fiuf och fpridde
hennes vackra hårluckar på marken; blodet firömmade
och hennes hvita arm blef ftänkt med rödt. Hon
låg i fn dödskamp, och Thuras grotta fvarade p’c
hennes flickar.
Af ungefärligen fådan natur äro Osfians
Sångers åmnen, man minnes dem, äfven då
man glömt de ord, med hvilka de blifvit
utförde; men de måfle gora djupa intryck,
då de lemnas ofs i den behagligaftc
Skaldeprydnad. Det torde blifva ivårt, att finna
något jemngodt hos våra gamla Skalder.
En Abbé Cefarotti har vid en Italienfk
Öfverläsning af Osfians Sånger, med ikål
anmärkt, att denne Skalden gifvit fin Fader
Fingal , den fullkomligare karakter, fom
någon Hjelte kan hafva. En karakter, fom,
antingen han målat efter Naturen, eller efter
iin imagination, hedrar månikligheten och
Poefien: Fingal, fåger han, ål/kar äran, då den,
efter t i den t t ankefät t, var rätt förvärfvad. Han
flrider antingen till eget eller ofkulldens förfvar, och
föker häldre, att vinna genom ädelmod, än vapen.
Han är /ler utan att tvinga fl g att vara det, It ar k
och tapper utan villdhet, medlidande utan Jvaghet,
han älfkar flit Folk högt, är vänlig emot
Lfilän-’tlingar, ädelmodig ovän; lian känner mänjkliga
lifvets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
