Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Hö ]
ne: Herodotus åter, (L. I.") att famma
hu-flru hette Spaco, fom på Medilka fpråket
betydde hynda. Romuli och Remi foüring af
en varginna, vid hvars fpenar herden
Fauflu-lns funnit dem och fedan lemnat dem åt fin
huftru Larentia, att uppfödas, förklaras
likaledes utan mirakel, genom en fådan ord-lek.
Sunt, fåger Livius (L. f. c. 4.) qui
Laren-tiam, vulgato corpore Lupcim inter Paflores
vocatam volunt: Inde locum fabulæ ac
mi-raculo datum.
Flera beråttelfer förekomma i vår gamla
Nordifka hiftoria, hvilka troligen lånat fin
fabel-form af dylika namn-{pel, fom äfven
i de tiderna höllos för ganfka finnrika. Saxo
Grammaticus berättar att Sprakelåggarne,
denna Att, fom genom Ulf Jarl, Konung Knut
den florcs Svåger, och Ulf Jarls
efterkommande, hvilka blefvo Konungar i Danmark,
gjorde fig få namnkunnig, hade till
Stamfader en björn, fom bortröfvade en rik mans
dotter i Sverige, och att då man ändteligen
hann uppföka och ihjelflå björnen, hade lian
redan gifvit henne en frukt af fin kårlek.
Hon födde ock fedan en fon, fom efter fin
fader kallades Björn och blef Torkel
Sprake-låggs fader. Lagerbring (Sv. R. Hift. 1 Del.
f. 2}-9) förmenar, att den föregifna björnen
varit en okänd Skogsrofvare, klådd i en
björnhud. Lika troligt om ej troligare fvnes, att
Röfvarcn hetat Björn och fåledes med fitt
namn gifvit anledning till fabeln. I en tid,
då det var mycket brukligt, att vålja namn
af vilda djur och då man ålfkade det
underbara,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
