Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 253 )
fågs mera fom ett befkyddadt land, än fom ett
underfåtligt. Defsutom ägdes en del Svenfka
fläder af de andeliga, en del af andra enfkilta
perloner. Magnus Eriksfon förordnade förd,
att tull (kulle betalas i lödigt lilfver till
myntets upphjelpande; men denna inkomft var
o-betydlig, ty författningen innehöll att hvar
köpman, fom införde kramvaror för 40 marks
värde, Ikulle derföre inlemna en mark lilfver
på myntet, hvaremot han likväl fick fyra och
en half mark penningar tillbaka o). Landtull
var alldeles okänd.
Bergverken började ock att ifrån denna
tiden blifva en lönande näring, hvaraf kronan
efter hand fick viffa inkomfler. Det påftås,
att Folkungarne varit de förfla fom med
allvara lagt fig på denna rörelfe; och fynes det
mig meft fannolikt, att kronan fått fina fleüa
andelar i bergslagen genom de gods fom
tillhörde denna namnkunniga flägt, och hvilka
genom defs täta uppror blefvo förbrutna. Tid
efter annan utkommo författningar för att
uppmuntra nybyggen i bergslagen, hvarefl utan
tvifvel funnos många och den tiden
öfverflödiga fkbgar. Efter Magnus Eriksfons
bergsordning fick hvar arbetare vid kopparberget
för fig och fina arfvingar behålla de
uppodlingar han kunde göra i fkogen, utan att
be-, < tala
o) Olaus Petri, citerad af Lagerbring i defs Sv, Rik.
Hiftoria, 3 Del. fid, 317.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
