Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Den förhistoriska kvinnan - 3. Kärleken - 4. Neolittidens hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 W. L. GEORGE
farit förut. Då stack Antars ena hand fram och
fattade hennes vrist så att naglarna borrade sig in i
hennes skinn. Seil kände ännu intensivare den
vällustiga, märkvärdiga smärtan, men hon var kvinna,
fast hon stod djuret så nära, och drog häftigt till sig
foten vändande sig bort med ovillig min. Men hon
flydde inte. Ett ögonblick senare kom hon närmare
igen, som om hon varit nyfiken. Hon såg, att
mannen var på väg att klättra upp. Hon tänkte på Krif.
En känsla av fasa grep henne, hon fattade pålen och
gled ner. En hand rörde vid hennes vilda lockar.
Långsamt och ljudlöst som snokar gledo de två ned
i vattnet. Sida vid sida uppnådde de med långsamma
simtag stranden. Antar tog henne i sina armar och
försvann med henne i buskarna. Då han bar bort
henne, gned hon sitt ansikte mot hans axel och slog
sina armar om hans nacke.
IV. Neolittidens hem.
Det var den tiden, den typen och den perioden.
De förhållanden, vi här ha skildrat, måste ha haft
en mycket vidsträckt tillämpning, ty de motsvara
mannens genomsnittsnatur, fylld av begär och dunkla
drifter, och kvinnans genomsnittsnatur, rädd och
lättlockad. Det finns spår som tyda på att både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
