Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. På patriarkernas dagar - 7. På det moderna Java
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 W. L. GEORGE
ger prinsessan Kartini en beskrivning av de javanska
kvinnornas liv, som säkerligen inte skiljer sig allt för
mycket från de judiska för fem- eller sextusen år
sedan. Den javanska flickan hålles praktiskt taget i
fängelse. Hon giftes bort med en man, som hon aldrig
sett. Hon får inte lämna sitt land eller ens huset. Hon
har inte den minsta utsikt till självständig verksamhet;
om hon också har fått en god uppfostran, kan hon
aldrig sträcka sina tankar utanför hemmet. Efter
giftermålet kan hennes man skiljas från henne på
grund av en nyck, och hon förlorar helt och hållet sin
ställning. Själv kan hon aldrig få skilsmässa. Hon
lever under en tryckande etikett. När hon går förbi
en äldre bror eller syster, måste hon buga sig och
krypa på händer och fötter. Vid varje ord, som hennes
äldre syskon säga, måste hon hälsa, och när hon
skrattar, får hon inte öppna munnen.
Kartinis brev, som gjorde uppror mot detta system
och medförde någon förbättring, utgöra en patetisk
läsning.
»Ni veta inte, vad det vill säga att älska vår tid, vår
nya tid, med hjärta och själ och ändå vara bunden
till händer och fötter, kedjad av alla dessa lagar, seder
och konventionella påfund.»
»Men vi måste gifta oss, måste, måste. Att inte gifta
sig är den största synd, som en muhammedansk
kvinna kan begå.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
