Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Pånyttfödelse - 3. Seder och moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 W. L. GEORGE
III. Seder och moral.
Riddarnas tid lider mot sitt slut. Korstågen ha
upphört, Frankrike, Spanien och Österrike ha fått
mäktiga monarker. Kungarna ha emellertid förstått
att ge sina länder ett visst mått av ordning. Det
finns nu åtminstone någon tygel på slottsherrarna och
en del av städerna ha blivit nog rika och mäktiga att
kunna skydda sina borgare till liv och gods. År 1500
är världen fortfarande fylld av krig, men stora
områden leva under vad man kunde kalla fredliga
förhållanden. Kvinnan vågar åter lyfta sitt huvud. Ty
kvinnan är den, som dyrast får betala krigets pris, och
hon är den sista att njuta fredens frukter.
Om man vill uttrycka sig kort och i allmänna
ordalag, kan man säga, att kvinnan under den verkliga
renässansen (Italien omkr. 1450, Frankrike omkr.
1500, England och Norden omkr. 1550) behandlades
med en viss öppen och ärlig cynism. Det dokument,
som ger oss den bästa inblicken i dessa förhållanden,
är Boccaccios »Decamerone», vars berättelser äro
lokaliserade till år 1348. Boccaccio, som onekligen besatt
verklig kultur, var en av de tidigaste representanterna
för renässansen. Han skrev sina berömda berättelser
delvis för eget, delvis för sin älskade Maria d’Aquinos
nöje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
