Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Pånyttfödelse - 3. Seder och moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PANYTTFÖDELSE 155
och lyssna ända till slutet. De äro ytterst romaneska.
De gråta över de ungas kärlek, men okyskhet bland
munkar och nunnor ta de som en naturlig sak. De
beundra dygden, men de visa sig i ingen mån
oförstående inför lasten.
Man kan tryggt anta, att dessa damer äro
representativa för den kultiverade kvinnan i Boccaccios dagar.
Deras övertygelse tycks ha varit, att köttet är svagt
och dygden svår att uppnå. De äro förfinade och
kultiverade, dessa damer, och i moraliskt avseende
fullkomligt skeptiska — det gäller bara, att inte låta
sig ertappas. Men de ha fortfarande
underdånighetskänslan i blodet. I företalet låter Boccaccio en av
damerna säga till en annan: »Vi äro bara kvinnor, och
vi veta mycket väl, hur litet vi äro i stånd att
fullfölja ett dylikt företag utan manlig hjälp». De äro
fulla av grace, och de äro beroende. De äro som rö
för vinden, och den skeptiske Boccaccio anmärker,
att de i grund och botten avundas sina ännu rörligare
systrar, som de med ord fördöma.
Vi ha ett liknande dokument, som vi här måste
omnämna, ty det bekräftar Boccaccios omdömen och låter
oss förstå, att hans damer äro typen för den förnäma
europeiska kvinnan av år 1348. Vårt dokument är
Margareta av Navarras novellsafnling »Heptameron»,
skriven i förra delen av det sextonde århundradet, en
produkt således av den franska renässansen. Här ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
