Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Pånyttfödelse - 8. Två nordiska renässanskvinnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 W. L. GEORGE
derhöll sig länge och intresserat med den svenska
prinsessan. Natten därpå nedkom Cecilia med sin
förstfödde.
Det fanns tydligen gry i Gustav Vasas dotter.
Cecilia hade av sin kärve fader fått en allvarlig
uppfostran. De unga prinsessorna stodo under sträng
uppsikt. »De få icke i otid om morgonen bittida eller
om aftonen sent begiva sig från slottet. När de begiva
sig ut att förlusta sig till lands eller vatten, då må de,
så många som ut vilja, alla följas åt och icke fara eller
gå var för sig, och småsvenner, drabanter och alla,
som därtill förordnade äro, skola då taga vara på
tjänsten», stod det i kung Gustavs instruktion. Ännu
anno 1548 fingo prinsessorna sova på skinnlakan.
Cecilias undervisning hade varit den vanliga — litet
religion, en smula tyska, dans, förmåga att
ackompagnera sig på luta. Allt detta var medeltid, men
renässansdraget i Cecilias karaktär framträder i det
faktum, att hon inte saknade intellektuell ambition. När
planen att besöka drottning Elisabeth slog rot i den
unga flickans hjärna, var hon nog energisk att lära
sig engelska.
Även på ett annat sätt framträder renässansdraget
hos Cecilia Vasa: hon var inte huslig som medeltidens
kvinna. Även en dådlysten, handlingskraftig
medeltidsdam som Kristina Gyllenstierna ingrep endast av
nödtvång i händelserna, drog sig sedan utan saknad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
