Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Kritikens tidsålder - 1. Det sjuttonde seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 W. L. GEORGE
Det intressantaste är, att Molière attackerar den
nya kvinnan, kvinnan av år 1672:
Nej, våra fäder väl den saken ha förstått;
de sade: kvinnan har tillräcklig lärdom faått,
när hon en gång förmått att så sin ande höja,
att skillnaden hon vet emellan rock och tröja.
För nära tvåtusen år sedan hade Juvenalis anfallit
den nya kvinnan. År 1672 anfölls hon i ungefär
samma ordalag, som hon anfalles i våra dagar. Kvinnan
är alltid »ny», och alltid blir hon kritiserad. Än i dag
blir hon utsatt för kritik. Hur svår måste inte den
väg ha varit, som M:me de Maintenon och hennes
likar vandrade?
Följande händelse är en ypperlig tidsbild. Under
fransmännens belägring av Pamplona svor en spansk
infantinna, att hon inte skulle byta linne förrän
staden befriats. Belägringen räckte elva månader: den
färg, som den kungliga damens linne under tiden
antagit, fick namnet »couleur Isabelle».
I England levde kvinnorna däremot ett mer
maskulint liv. Den tillgjordhet och den förkonstling, vi mött
i Frankrike och Italien, fanns nog också i England,
men det engelska folkets sportinstinkter förnekade sig
inte. Så försvarade Dame Mary Banks år 1642 Corfe
Castle mot parlamentets trupper. Hon lät stänga
portarna, samlade en garnison och provianterade. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
