Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Kritikens tidsålder - 4. På nordlig latitud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRITIKENS TIDSALDER 237
tonhundratalets orubbligt starka, barnsligt naiva
Gudsförtröstan.
I god samklang med den starka, osammansatta
Gudstron står hennes sunda, ofördärvade livsglädje.
Agneta Horn kan ibland bli grov och hänsynslöst rak
på sak i sitt tal, men hon är välgörande fri från allt
sentimentalt hyckleri. Öppenhjärtigt bekänner hon,
att hon längtar efter den dag, då hon får sova i en
»brav soldats» armar.
När Agneta Horn till slut efter mycket intrigerande
bland de många kvinnliga släktingarna vinner sin
hjälte — överste Lars Jesperson Cuus — har hennes
uppförande som hustru samma enkla, storvulna linjer.
Agneta Horns mor hade dött vid tjugoett års ålder
av de strapatser hon utsattes för, när hon följde sin
make i trettioåriga kriget. Agneta födde sin
förstfödde nere i Polen under den mest brydsamma perioden
av Karl X Gustavs fälttåg, dit varken släktens klan.-
der eller mannens böner kunnat hindra henne att
följa honom.
Agneta Horns levnad efter mannens död företer
samma bild av sträng pliktuppfyllelse, av primitivt
förvärvsbegär och av orubblig tro på något högre, som
väntar, sedan den »svåra och vedervärtiga
levernesvandringen» väl tagit sitt slut.
Agneta Horn skulle ha gjort en slät figur i någon av
de samtidiga »preciösa» franska damernas salonger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
