Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Getter och får - 1. De första rebellerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 W. L. GEORGE
kvinnoklubb. Den räknade inte mindre än
trehundra medlemmar. Under hungersnöden i Lyon år 1792
var det i själva verket kvinnornas klubb, som
regerade staden och skötte livsmedelsanskaffningen. Dessa
kvinnor ville utföra stordåd, men vad de verkade var
endast smått, ty de voro inte bara kvinnor, utan
också skröpliga människor. Frivolitet och sedeslöshet
började florera, och resultatet blev, att klubbarna
stängdes år 1793.
Emellertid visade sig kvinnornas gamla metod att
förskaffa sig inflytande fortfarande verksam.
Kvinnorna bildade politiska salonger, där de republikanska
idéerna hade sina mest entusiastiska anhängare. M:me
Rolands och m:me Roberts voro de mest betydande.
Den inflytelserikaste yar däremot kanske m:me de
Condorcets salong, som utvecklades till
Lyceumklubben.
De voro både karaktärer och intelligenser, dessa
kvinnor. M:me Helvetius och m:me Vernet hade
mod nog att dölja den efterspanade Condorcet.
Deras bragd var kanske inte mindre än Charlotte
Cordays.
Det var de intellektuella kvinnornas tidevarv. Vid
åtta års ålder läste m:me Roland Plutarkus, och m:me
de Staël var ju i detta fall ett nytt underverk M:me
Roland var en född revolutionär: vid sju års ålder
hade hon kurage nog att fråga, varför värdinnan fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
