Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Getter och får - 2. Äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 W. L. GEORGE
sjunga en smula för sin man, det var hela hennes
filosofi. Efter vigseln gjorde hon inte längre anspråk
på någon uppmärksamhet från männens sida.
Detta förefaller ju att ha varit ett idealiskt tillstånd,
och det var så — isynnerhet för männen. Många män
i våra dagar känna säkerligen en viss lust att vrida
tiden tillbaka till dessa enkla tider, då kvinnorna hade
så få fordringar. Men han skall inte känna sig
alltför säker på resultatet. Vem vet, om han inte snart
skulle känna sig uttråkad i sällskap med en kvinna,
som ingenting visste, som kanske var praktisk, men
som aldrig kunde bli hans kamrat. Kanske skulle han
också reta sig på den vikt, hon lade vid sällskapslivets
små regler, och förarga sig över, hur pryd och sipp
hon ställde sig.
Givetvis var kvinnan ofta föremål för dålig
behandling. Författaren Charles Lamb förnekar, att i
England begreppet »galanteri» hade någon motsvarighet
i verkligheten. Han påpekar, att först omkring år
1820 hade man upphört med bruket att bestraffa
kvinnor med offentligt prygel, att hängningstraffet
fortfarande tillämpades även på kvinnor, att man
visslade ut misshagliga skådespelerskor, att man på
teatrarna kunde få se, hur kvinnorna kunde få stå ända
tills de svimmade av trötthet, medan männen lugnt
sutto på de platser, de tillägnat sig med den starkares
rätt. Charles Lamb protesterar också mot det vanliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
