Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Vägen till framtiden - 4. Pendeln svänger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄGEN TILL FRAMTIDEN 289
smula filosof, gav han sina personliga erfarenheter
allmängiltighet. Länge och väl behöll han, som var
en försiktig man, sina tankar för sig själv, men år
1839 släppte han ut dem. Det var den berömda, på
sin tid så förargelseväckande novellen »Det går an».
Författaren var Carl Jonas Love Almqvist.
Denna en gång så förkättrade skrift har en från
Owen och Fourrier härstammande nationalekonomisk
tendens, men är också ett känslobetonat krav på
större frihet för både den manliga och den kvinnliga
parten att följa sin personliga böjelse. Makarnas egen;
dom får under inga omständigheter vara gemensam
— det är nationalekonomi. Ett äktenskapslöfte får
inte binda för livstiden — det är den personliga
känslans utbrott.
Det var Almqvists mening att slå ett slag för
kvinnans frihet. Hur uppfattade kvinnorna själva sin
riddare?
En snäll och beskedlig fru — Wilhelmina
Ståhlberg — skrev under den mycket sägande
pseudonymen »Faster Karin» en fortsättning på »Det går an».
Den är muntrande i sin omedvetna naivitet, ett
ypperligt uttryck för en duktig svensk husmors ställning
till kvinnofrågan — år 1840 och långt senare. En ung
flicka behöver ingen annan skola än syskolan. Är hon
inte road av handarbete, är det ett uppenbart bevis på
moraliskt fördärv och dåliga anlag. Har hon håg för
Kvinnans historia. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
