Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Vägen till framtiden - 4. Pendeln svänger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄGEN TILL FRAMTIDEN 291
inte nyttig, så i varje fall rätt oskyldig sysselsättning.
Det var den finkänslige kritikern för starkt:
»Om det varit fråga om foten skulle jag ej ha sagt
så mycket om det, men — knäet ... det är i sanning
för långt gånget.»
Motsvarades dessa moraliska tonfall av ett lika
sederent liv och leverne? Adertonhundratalets tre
första decennier voro Sveriges litterära stormaktstid. Det
var författarna, som angåvo tonen. I tidens memoarer
kunna vi konstatera, att de damer, som i Uppsala
omgåvo en Geijer och en Atterbom, drucko sitt te och
deklamerade »Lycksalighetens ö» i all oskuld. I Lund
däremot levde — inte minst tack vare Tegnér — den
frivolare tonen från sjuttonhundratalet kvar. Där var
man inte pryd, och »la cronique scandaleuse» svällde
här till en hel volym...
Den svenska kvinnan läste inte Almqvists »Det går
an». Fanns novellen i faderns eller den äkte mannens
bibliotek, stod den farliga boken väl inlåst i
bokskåpet, och varken den unga flickan eller den unga frun
kände något större behov att bryta inseglet. Fredrika
Bremer däremot kunde fröjda sig åt en orubbad
aktning, men ingen svensk ung dam visade för egen del
någon lust att förverkliga hennes idéer. Ingen föll på
den tanken att bryta sig ut ur sitt ekonomiska
beroende av mannen.
Den verkliga kvinnorörelsen är i Sverige liksom i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
