Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Makan - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lo
täckt af sin mans brister, genast låta det skimmer falla bort, som
bedårat fästmön. Samma skyldigheter gälla mannen gent emot
hustrun. ■ ’
De måste bemöda sig att trots felsteg och svagheter ändå
söka bevara så mycket som möjligt af sin ungdomskärleks höga
tro på hvarandra. Det ligger något stärkande och upplyftande i
ett sådant bemödande att, trots allt, ändå tänka det bästa, om
hvarandra, och det’verkar äfven i hög grad uppfostrande.
Tänker hustrun högt om sin man, äfven om han icke alltid
visat sig så förtjänt af en sådan tanke, så skall det dock sällan
slå fel, att han1 icke själf börjar sträfva efter att motsvara hennes
höga tankar’.
På samma sätt kan en man lyfta sin hustru genom att låta
henne tydligt märka och förstå, att han i henne ser något mera,,
högre och bättre, än i andra kvinnor, äfven trots hennes fel.
Hon skall då, medvetet eller omedvetet, börja sträfva efter
att verkligen motsvara detta ideal.
Säkert är, att icke bringar det något ondt, att man och hustru
söka bevara något af ungdomskärlekens idealitet. Motsatseli
återigen föder snart dènna trötta likgiltighet, denna retlighet och
ofördragsamhet, som göra så många tusen äktenskap i högsta grad
olyckliga.
Lika sannt som dét är, att misstro och tvifvel på längden
föda en ond vilja, likä visst är det, att hos den, som dagligen
möter ett kanske oförtjänt förtroende och dagligen ser äfven sina
dåliga afsikter tydda till det bästa, hos honom måste till sist den
goda viljan vakna.
Ty sällan är människonaturen så fördärfvad, att den på
längden kan motstå en uppriktig och hängifven kärlek. Alltid finnes
det något godt i hvarje människas bröst, och detta något skall
icke kunna undgå att befruktas af en kärlek, »som fördrager allt,
tror allt, hoppas allt och tål allt».
Endast, denna kärlek borde föra till altaret. Ätt samtidigt
den starka känsla, som kommer de olika könen att längta efter
hvarandra, också är en af dë drifvande krafterna, däri ligger intet
ondt, utan är tvärtom i öfverensstämmelse med äktenskapets höga
bestämmelse.
Vigseln hvarken kan eller bör tillintetgöra denna känsla;
men den gifver icke heller denna känsla någon rätt att oinskränkt
och otygladt behärska hela människonaturen.
Helgas icke tvärtom den sinnliga känslan vid altaret, så att
den blir, hvad den bör vara, ett uttryck för tvänne människors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
