Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Makan - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
hon göra det. Under inga omständigheter bör hon endast af
oppositionslust hålla på sina speciella böjelser och tycken.
Om hennes man till exempel tycker om främmande, och
lion själf skulle föredraga att lefva tillbakadraget eller blott med
några få utvalda vänner, så får hon inte förolämpa honom genom
att visa sig ovänlig och kall mot hans gäster, utan måste tvärtom
alltid vänligt och förekommande taga emot dem och på allt sätt
göra samvaron angenäm och treflig.
Skulle mannens håg för sällskapslif bringa hemmets
ekonomiska ställning i fara, bör hon icke försumma något tillfälle att
vänligt och lugnt söka inverka på honom. Där makarnas
ömsesidiga intresse så fordrar, måste hustrun tala och söka göra sina
åsikter gällande. Gör hon detta i kärlek och med förstånd, torde
i de flesta fall hennes mening blifva den rådande.
Om däremot en ung, lefnadsglad hustru är bunden vid en
allvarlig, t. ex. åt vetenskaper eller studier hängifven man, bör
hon söka sina förströelser i sitt eget hem och så sällan som
möjligt för nöjen lämna detsamma.
Bland alla män är det väl knappt någon, som så väl
behöfver hustruns ömma omsorger och små handräckningar, som
den lärde. Hon måste under sådana omständigheter afstå från
allt, som hennes man skulle ogilla, eller som skulle störande
inverka på hans tillbakadragna lefnadssätt.
Mången hustru anser det som en ovedersäglig plikt att lämpa
sig efter mannens sinnelag och söka göra hans glädje till sin.
Den kvinnliga karaktärens böjlighet underlättar detta
betydligt, och den åstadkommer ofta äfven, att äkta makar, efter ett
mångårigt, lyckligt äktenskap, blifva ytterst lika hvarandra, både
till karaktär och böjelser.
Den verkliga kärleken är fördragsam. Båda makarna hafva
fel, som kanske först vid ett närmare umgänge i äktenskapet
tydligt framträda. Och då gäller det att hafva öfverseende, hvilket
säkerligen verkar bättre, än tadel och ofördragsamma ord.
Olyckligt det äktenskap, där man och hustru oafbrutet
kritisera hvarandra! »Ett mildt ord stillar vrede, men ett hårdt ord
kommer harm åstad»; detta bör hvarje hustru minnas, och därför
alltid beflita sig om att vara fridsam och försonlig.
Kärleken och förnuftet skola föra henne in på fridens väg
och gifva henne kraft att vara öfverseende äfven då, när hon
tror sig hafva berättigade skäl till vrede.
Om mannen är häftig, är det klokare att tiga och låta
honom af sig själf komma till förnuft igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
