Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Makan - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
hos mannen dessutom uppstår missaktning för en hustru, som kan
nedlåta sig till ett så ovärdigt handlingssätt.
Man bör ej väcka den björn, som sofver, utan afhålla sig
från allt, som kan framkalla svartsjuka, enär denna är ett vilddjur,
som, en gång lössläppt, svårligen stänges inne, men som utan
förbarmande dödar hemmets lycka och frid.
Det finnes mången oförnuftig liten fru, som skulle tycka det
vara intressant att kunna framkalla litet svartsjuka, och därför med
barnslig nyfikenhet och tanklös grymhet leker med sin mans
känslor. En sådan dåraktig lek kan drifva både kärlek och tillit på
flykten.
I förhållandet mellan man och hustru skall råda ett på
ömsesidig aktning grundadt förtroende, en innerlig kärlek och
tillförsikt, som inte lämnar rum för den ringaste misstanke. Där en
sådan kärlek finnes, kan svartsjukan aldrig slå rot, äfven om
förhållandena föra med sig, att mannen ofta kommer i beröring med
andra kvinnor, hustrun med andra män.
En hustru bör aldrig visa svartsjuka, äfven om hon i sitt inre
bäfvar och fruktar, att hennes man kunde föras i frestelse. Hon
måste i stället förbli sig lik, visa honom kärlek och förtroende
samt äfven i sitt hjärta taga hans försvar.
Svartsjuka uppstår ofta utan den ringaste orsak, blott på
grund af ett misstänksamt lynne, som förtär sig själft i oro och
tvifvel.
Där detta olycksaliga anlag finnes, måste det bekämpas med
alla till buds stående medel. Så snart tanken kommer smygande,
måste den jagas tillbaka, och misstron inte en sekund få rättighet
att göra sig gällande.
En ömtålig och svår sak däremot är det, om mannen gifvit
hustrun anledning till tvifvel på hans äktenskapliga heder, eller
hon blifvit direkt förvissad om hans trolöshet.
Här äro goda råd dyra, men bäst är dock, att hon tillsvidare
förhåller sig passiv och inte utan lång och mogen öfverläggning
tager något steg, som kunde bringa hennes framtida lycka i fara.
Förkastligt är att inviga en tredje person i saken, då klyftan
därigenom blott ytterligare måste vidgas.
För öfrigt bör en hustru, som älskar sin man, ej förråda hans
felsteg, utan tvärtom söka i det längsta öfverskyla och dölja, hvad
som inträffat.
Om hustrun bemöter den oförrätt, som tillfogats henne, med
ett värdigt uppförande och en tålig tystnad, samt stilla och lugnt
går sin väg fram och sköter sina plikter, skall hon säkerligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
