Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Moder och barn - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Man bör vara noga med, att filten är ren, fri från stickor,
knappnålar och dylikt, hvarpå barnet kunde göra sig illa.
Leksaker böra läggas på filten, och om de ej äro allt för nära, drifves
det att göra krypförsök för att nå dem.
I närheten af filten på golfvet böra inte heller några
föremål få finnas, som kunna skada barnet vid dess bemödanden att
krypa längre bort.
]STär barnet börjar att krypa på allvar, kan man lägga flere
filtar på golfvet och rundt omkring ställa föremål, i hvilka det
kan hålla sig utan att göra sig illa.
Mest praktiskt är att omgifva denna mjuka plats med fyra af
trä förfärdigade väggar, som invändigt äro madrasserade. De böra
vara så höga, att det stående barnet kan se bort öfver dem, men
måste vara inrättade så, att de inte falla omkull eller lätt kunna
stjälpas.
Ändamålsenligt hopställda, stadiga stolar kunna också göra
samma tjänst.
På denna instängda plats öfverlämnas barnet åt sig själft i
sällskap med några leksaker. Snart nog ledsnar det på dessa,
och om ingenting nytt fängslar dess uppmärksamhet, kryper det
omkring och börjar småningom resa sig vid väggarna och vinner
efter en tid färdighet i att hålla jämnvikt vid ståendet.
Om dessa öfningar fortsättas, vänjes barnet nästan omedvetet
först att sitta själfständigt, sedan att stå och småningom att gå
längs inhägnaden till sin öfningsplats. Har det kommit så långt,
kan det också resa sig hvar som helst, om ett stöd bjudes, och
skall sedan snart nog släppa det samma och gå ensamt.
Detta resultat vinnes dock först småningom och efter många
misslyckade försök, och barnet skall säkerligen mer än en gång
falla omkull vid sina bemödanden att resa sig och gå. Men då
öfningsplatsen är belagd med mjuka filtar, kan någon skada ju ej
uppstå.
Om barnet för öfrigt måste lita på sig själft, anstränger det
sig inte heller mera än det tål vid, och det sätter sig alltid
försiktigt, så snart det tröttnar.
Barn, som få lära sig att gå på detta förnuftiga, naturliga
sätt, gå visserligen ofta senare än barn, som med konst läras att
gå, men de gå ej blott stadigare, utan äfven på raka ben. De
få dessutom den fördelen, att de redan tidigt vinna en viss själftillit.
Äfven för modern och sköterskan är detta sätt det bästa, då
de ju kunna ägna sig åt ett nyttigt arbete, på samma gång de
ha uppsikt öfver barnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
