Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Moder och barn - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
Tandsprickningen.
Tandsprickningen eller den tidpunkt, då de första
mjölktänderna framträda, inställer sig inte regelbundet vid samma tid
hos alla barn. Vanligen inträder den dock i sjunde eller åttonde
månaden, ibland först i tionde eller elfte. Sällan komma tänderna
ännu senare, och mycket sällan händer det, att de visa sig redan
strax efter födelsen.
Första perioden.
När tandsprickningen börjar, är blodtillströmningen och
nervverksamheten ökad, hvarför barnets hjärna är i ett retbart tillstånd,
som ofta är förbundet med feber.
Det börjar att bli oroligare, salivafsöndringen ökas, det skriker
till, men tystnar snart åter. Understundom inställa sig symptom
som af snufva eller röda ögon. Äfven kinderna kunna vara mycket
röda. Sömnen är ofta orolig.
Vidare är tandköttet hett, rödt och svullet, tyckes klia samt
är ömtåligt mot tryck. Allt hvad barnet får, stoppar det i
munnen och tuggar på det.
Samtidigt med dessa företeelser uppträder ofta äfven en lätt
diarré, hvilken kan betraktas som ofarlig och i allmänhet ej
behöfver blifva föremål för medicinsk behandling. Skulle diarrén
däremot ökas eller bli uppblandad med blod, måste läkaien
naturligtvis rådfrågas.
Äfven litet hosta kan emellanåt förekomma och är ej heller
farlig, blott den ej urartar.
Det är dock bättre att skicka för tidigt till läkaren än för sent,
och man bör akta sig att skrifva hvarje opasslighet på
tand-sprick/ningens räkning.
Efter ofvan beskrifna första tecken på en begynnande
tand-sprickning brukar barnet bli lugnare och en paus inträder.
Under första perioden, då barnet gärna vill föra allt till
munnen, kan man gifva det en kautschucksring eller en bit violrot
(från apoteket) att tugga på. Hårda saker såsom elfeiibensringar
och dylikt bör det ej få, då tandköttet däraf blir hårdare, och
tandbildningen kan lida skada.
Moder och barn.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
