Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Moder och barn - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
Endast om barnet i familjen ser kärlek, om det i hemmet
har exempel på äkta hjärtevärme, kan kärleken fatta rot i dess hjärta.
Äro föräldrarna däremot oeniga, får barnet höra kärlekslösa
ord och se kärlekslösa, hårda handlingar inbördes mellan
familjemedlemmarna eller mot fattiga, olyckliga människor, då kan aldrig
en rätt kärlek vakna hos det samma.
Modern skall genom kärlek uppfostra barnet till kärleksfullhet
och en sann hjärtats bildning. Moderskärleken får dock ej vara
öfverdrifven, så att den urartar till afguderi och blindhet för
barnets fel. En sådan afgudisk kärlek blir orsaken till partiskhet,
blind fördragsamhet samt orättvisa mot andra.
En mor måste i sina kärleksbetygelser alltid visa måtta och
bör framförallt vinnlägga sig om att aldrig föredraga det ena
barnet framför det andra och att aldrig i sina ömhetsbetygelser göra
skillnad mellan syskonen. Det sista kan blott tillfälligtvis vara
tillåtet, om modern vill belöna ett mycket godt uppförande eller
har någon särskild uppfostrande afsikt.
Uppfostran till kärlek förfelar nämligen sitt ändamål, om
öfverdrifven ömhet eller någon slags partiskhet får smyga sig in.
Mycket illa är också, om kärleken till modern försvagar
kärleken till fadern, eller om syskonen ej lära sig att älska
hvarandra inbördes. Man bör ofta gifva dem tillfälle att bereda
hvarandra glädje och bör uppfostra dem så, att de gärna och frivilligt
dela med sig åt de andra.
Om syskon bli oense, får modern ej genast blanda sig i
saken, utan bör afvakta, hur de själfva ordna den. Skulle på grund
af den enes eller andres egensinne eller ofördragsamhet tvisten ej
snart biläggas, måste hon visa, hur kärlekslöst och orätt den
skyldige handlar, och måste på sådant sätt försöka att vädja till
dennes bättre natur.
Ett ypperligt medel att återställa endräkten är att
uppmana de tvistande barnen att försonas och besegla försoningen
med en smekning. Barnen tycka då ofta själfva, att gnabbet var
löjligt; de försonas och fortsätta helt fredligt att leka.
Modern bör taga sig mycket väl till vara för att lyssna till
skräller, och hon bör genom lämpliga ord söka komma den
skvallrande att blygas. En annan sak är, om barnen gemensamt gjort
något orätt, och det ena barnet, drifvet af samvetskval, bekänner
felet. En sådan bekännelse får naturligtvis inte upptagas som
skvaller.
Angifirri och skvaller uppstå ofta, om föräldrarna låta det
äldre barnet vara en slags uppsyningsman öfver de yngre. I de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
