Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Moder och barn - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
med kylande, alkoliolfria drycker samt ej gifva vika för frasen:
»det brukas så».
Det är ej nog att med maktbud förhindra ungdomen att dricka
och röka, man bör också gifva dem upplysning om skadligheten
och faran af den dåliga vanan.
Man bör visa dem det förnedrande i att i sin kropp införa
ämnen, som göra, att de inte längre ha fullt herravälde öfver
sin intelligens och sina sinnen.
Äfven om detta herravälde blott till en liten del förloras, så
lider människan dock en förlust. Och genom den förlusten kan
hon delvis bli beroende af en annans vilja.
Har hon först kommit så långt, att hon ej mera helt är herre
öfver sin vilja, då är också porten öppen för alla dem, som vilja
locka ut på gungflyn, och hon sjunker småningom allt djupare och
djupare.
Den, hvars hjärna ej slappas af narkotiska gifter, skall med
klara ögon se sig omkring ocli skall mycket lättare upptäcka det
onda i frestelsen och kunna taga sig till vara, än den, som i sin
slöhet knappast märker, att det är en frestelse.
Falska profeter.
Just i vår tid fordras mer än någonsin att hela människan
är rustad att uppta striden, och att intelligensen och den sedliga
känslan äro vakna, så att de kunna igenkänna de falska profeterna.
Vid tilltagande mognad vakna de egna sinnena, och om de
då, utan att se sig för, tanklöst följa de lockande röster, som tala
de obehärskade sinnenas språk, då äro de unga förlorade.
Ute i världen tala röster, och de tala så högljudt, att de också
tränga in till de unga, där de ännu sitta i hemmets och skolans
skydd.
Af allt det onda dessa röster tala, är det största onda, att de
vilja frånröfva vår ungdom tron på Gud, tron på ett högre
personligt väsende, hvilken drifver människan att sträfva efter att
fullkomna sig själf.
Hur skall den unge kunna bli en sedlig karaktär, om denna
inre sträfvan efter sedlighet förklaras utan betydelse, och han af
de falska rösterna får höra: kroppen är det förnämsta, den skall
du utveckla i största fullkomlighet, dina sinnens maning måste du
följa, då uppfyller du din bestämmelse och blir lycklig.
Med ali makt böra våra uppfostrare söka motarbeta
inflytandet af dessa fördärfbringande röster, som ej låta tysta sig, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
