Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Moder och barn - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
Om man sitter vid ett bord, få armarna ej läggas upp eller
armbågen stödjas. Händerna skola, när man sitter, ligga i knäet
eller läggas helt lätt på benen.
Dessa få ej sträckas framåt eller hållas omkring stolsbenen.
Opassande är att i sällskap slå det ena benet öfver det andra
eller att åka fram och tillbaka med fötterna,
I umgänget med bildade damer förvärfvar den unge mannen
bäst god hållning.
Han bör aldrig röka i damers sällskap utan att dessa gifvit
honom tillåtelse därtill. Ej heller bör han ute på gatan hälsa med
cigarren i munnen.
Hvad som här sagts om den unge mannens hållning, gäller i
stort sedt äfven den unga kvinnans. Hos henne bör ligga
kvinnlig förfining och mjukhet, och hvarje kantighet i rörelser må
bannlysas.
Rak och smidig bör hon vara, gången lätt utan häftiga,
slängande armrörelser. Hon bör vidare aldrig kasta sig vårdslöst i en
stol, utan sitta rak med händerna i knäet. Att en kvinna ej bör
lägga det ena benet öfver det andra säger sig själft.
Hälsningen.
Till god hållning räknas också hälsningen.
När en herre hälsar, bör kroppen hållas rak, hälarna föras
ihop och kroppen böjas lätt och otvunget framåt. Samtidigt
aftages hatten med den öppna sidan åt kroppen till och sänkes till
knänas höjd, hvarefter den sättes på igen.
Sålunda iakttages hälsningen gent emot bekanta. Hälsar den
unge mannen på en öfverordnad eller på en dam, som efter
bugningen tilltalar honom, bör han ej sätta på sig hatten, förrän den
andre gifvit uppmaning därtill.
För damer blir hälsningen något svårare. Inne måste hennes
hälsning utgöras af en böjning af hela kroppen, hvilken
hufvudsakligen utföres med knälederna och ett samtidigt tillbakaförande
af fötterna.
Denna bugning kan dock egentligen ej beskrifvas med ord,
utan måste sorgfälligt läras och öfvas.
På gatan äger en sådan bugning ej rum, så framt man ej
just står stilla och kanske hälsar på en öfverordnad.
Om en dam sitter ute, behöfver hon blott böja öfverkroppen
något och därefter sätta sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
