Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Moder och barn - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
I sällskap idkas vanligen pianospel ock sång, mera sällan
fiolspel.
Det är vanligen värdinnans åliggande att anordna den
musikaliska aftonunderhållningen. Om hon själf utöfvar musik, bör
hon ej neka att föredraga något, men hennes egen kärlek till
musik får ej låta henne öfverdrifva saken.
Hon får ej själf träda allt för mycket i förgrunden, utan bör
i stället laga, att äfven hennes gäster deltaga. Värdinnan har i
allmänhet väl reda på hvars och ens kunskaper och färdigheter
samt kan därför med bättre framgång uppmana den ene eller
andre att föredraga något.
Största svårigheten är vanligen, hvem som först skall gå
fram till pianot. Klokheten bjuder då, att värdinnan söker förmå
den mindre skicklige att börja. Dessa äro i allmänhet modigast,
emedan de hafva mindre att riskera. Sedan växer modet hos de
andra, som mena, att de kanske kunna göra saken bättre, och så
är isen bruten och musiken i gång.
Mycket obehagligt är det så ofta förekommande krusandet
och vägrandet att spela eller sjunga, fast man har förmågan.
Svepskälen, att man ej kan, eller saknar noter, förfalla oftast
sedermera, så snart man låtit öfvertala sig att ändå föredraga något.
Det förekommer till och med fall, då den vägrande, som
skyllde på bristande noter, själf hade sådana med sig, men ansåg
det höra till god ton att länge låta be sig.
Saken förhåller sig emellertid tvärtom. God ton fordrar, att
den, som har förmåga, vid uppmaning ställer denna förmåga i
sällskapets tjänst och hjälper till att göra stämningen angenäm
och treflig.
Det finns visserligen personer, som äro alltför skygga för att
låta höra sig offentligt eller t. o. m. blott inför vänner. Dessa
böra naturligtvis ej trugas, i synnerhet som detta då vanligen är
allmänt kändt eller åtminstone af värdinnan, som bör afstyra sådana
uppmaningar.
Lika litet som den kunnige bör vägra att uppträda, bör han
tränga sig fram, utan bör afvakta, om han får en uppmaning att
föredraga något.
Vidare bör man ej lägga beslag på pianot, utan låta äfven
andra få tillträde till det samma. Det finnes nämligen personer,
som så litet hafva reda på god ton, att de oombedda fortsätta
med det ena musikstycket efter det andra, blott de en gång
kommit fram till pianot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
