- Project Runeberg -  Kvinnans bibliotek. Uppslagsbok för hemmet (Det bästa af allt. Bibliotek för Sveriges kvinnor) / Fråga mig! Handbok för hemmet (1908) /
42

(1903-1904) [MARC] Author: Anders Roswall With: Ingeborg Velinder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vårt hem - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

Gångkläder.

Det minsta af gångkläder, som en hustru behöfver, är en
helg-dagsklädning, en sommarklädning och en vinterklädning, en
vinterkappa, en sommarkappa, en vinterhatt och en sommarhatt samt
fyra underkjolar, två större och två mindre, så framt man inte
har reformkjolar, då man endast behöfver två.

Två par kängor äro nödvändiga för ombytes skull, likaså ett
par galoscher. Har man ett par låga skor att bära hemma,
skonas kängorna ofantligt. Ett par varma vinterhandskar, ett par
promenadhandskar och ett par supéhandskar äro tillräckliga.

Men för att nu detta minimum skall kunna räcka, fordras,
liksom för öfrigt äfven vid rikare tillgångar, att man för det första
från början söker få så godt material, att man kan använda plagget
i flere år; och för det andra att man förstår att själf vid behof
ändra det så, att det gör intryck af att vara nytt. Kläder af godt
tyg se fina ut ända in i det sista, då sämre tyg ofta redan efter
en månad förlorar i utseende.

Vidare blir det betydligt lättare för en husmor att komma ut
med klädpengarna, om hon lägger sig vinn om att väl bevara
sina kläder.

Den lilla lagningen i rättan tid inbesparar ofta tidsödande
lappningar, som måste ske, om den lilla refvan får bli stor.

Rengöring af olika plagg.

Ylleklädningar skakas först duktigt. Är tyget tungt och
tjockt, vänder man ut afvigsidan och piskar kjolen med
läderpiska-ren (en rotting eller käpp med en platt läderkudde på ena sidan).
Sedan borstas skoningen och kantbandet, därefter vändes kjolen
och lägges i hela sin längd på ett rent bord samt borstas på rätan
längs våderna. Under borstningen granskas kjolen noga, om den
har fläckar eller andra brister, hvilka böra afhjälpas. Man bör
hafva en hårdare borste för gröfre och mycket smutsiga kläder,
samt en mjuk för finare. Bordet bör under borstningen ofta
aftorkas med en ren handduk.

Sidenklädningar få aldrig borstas, utan endast gnidas af med
en ren lapp. Till nedre delen af kjolen använder man en
flanelllapp, till det öfriga af klädningen linne. Till ljust siden användes
hvit flanell. — För att skydda ljusa sällskapsdräkter kan man
nedtill tråckla på en 5—8 cm. bred tyllremsa, som bör väljas i
klädningens färg. Det är förvånande, hur en sådan remsa kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:50:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvinnbib/fragamig2/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free