Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Moder och barn - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Vill det fortfarande inte äta, äfven sedan man ändrat dess läge,
så är det bäst att lägga det tillbaka i bädden och låta det få
sofva ännu en stund. Efter uppvaknandet brukar digifningen
sedan gå utan svårighet.
Ibland har inte heller mjölken ännu strömmat till och då bör
man lugnt vänta, tills den kommar. Barnet kan under tiden få
litet ljumt sockervatten eller fenkolté med litet socker i. Samma
vätska brukar man också ge det nyfödda barnet omedelbart efter
det första badet, för att vänja det att svälja.
Efter tre timmar ungefär kan ett nytt försök göras, men man
behöfver inte vara orolig, om icke heller nu någon mjölk finnes,
ty näringsbehofvet hos barnet är under första dygnet så godt som
intet. Efter ytterligare tre timmar göres åter ett försök, hvilket
med lugn, tålamod och ett riktigt handhafvande af det egna bröstet
och af barnet nog skall lyckas. Både mjölktillförseln och
digifningen komma småningom af sig själfva i gång.
Så snart barnet slutat att suga och släppt vårtan, måste
denna genast aftvättas med ljumt vatten och torkas. Barnet får
ej sofvande ligga kvar hos modern, utan bör läggas på ena sidan
i sin bädd, så att det ej kväfs af möjligen påkommande kräkning
hvilket kan inträffa, om det ligger på rygg.
Den lilles matordning.
Bedan de första dagarna efter förlossningen bör en bestämd
ordning i mattiden för barnet införas. Från denna ordning får
modern på inga villkor afvika, då både hon och barnet lida men
af en utan regelbundenhet och ordning verkställd digifning.
Får barnet dia för ofta, vänjas brösten att aflämna mjölken
direkt efter tillflödet och förlora därigenom sin elasticitet samt
blifva mjuka och slappa. Mjölken, som under sådana förhållanden
blott en kort stund får stanna i brösten, hinner ej heller få sin
erforderliga beskaffenhet. Den behöfver nämligen för att riktigt mogna
vara i bröstet en tid, hvarför man också vid digifningen bör
omväxlande bjuda barnet blott ett bröst.
Lägges det för ofta till bröstet, så att mjölken ej hinner få
sin riktiga sammansättning, eller får barnet äta utan att vara
hungrigt, så uppkomma oordningar i matsmältningen, och det
skriker ännu mer.
Det är tillräckligt att låta barnet i början få äta efter två à
tre timmar, längre fram med ännu längre uppehåll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
