Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Moder och barn - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
att uttrycka sina tankar. På denna svaghet och brist beror det att
det ofta berättar saker på ett helt annat sätt, än de förhålla sig
i verkligheten.
Modern måste förstå att skilja på en otuktad fantasis
öfver-drifter och medveten lögn, men å andra sidan får hon ej med
likgiltighet betrakta en sådan i barnets egen natur grundad
osannfärdighet. Ty sättas inga skrankor för den medfödda fantasin, och
bringas den inte i harmoni med förståndet och moralen, så kan
det lätt hända, att barnets sedliga karaktär får vanan att blott
ytligt tänka öfver sannt och osannt, och att det börjar att
medvetet tala osanning och småningom blir lögnaktigt.
När modern hör barnet uttala en omedveten osanning, bör hon
i början ej fästa afseende vid dess utsago och ej låtsas höra den,
men om fantasierna fortsättas, bör hon betrakta dem som skämt
och äfven säga det åt barnet.
Skulle det ändå bestå på sin historia, eller skulle liknande
fall upprepas, måste modern vänligt uppmana det att inte skämta
på sådant sätt, utan att först riktigt tänka efter, om saken också
förhåller sig så. Skulle barnet ändå fortsätta med den osanna
berättelsen, bör modern genast afbryta och strängt fordra, att det
ännu en gång tänker efter. Gör modern så, får barnet en känsla
af, att hon kan läsa dess innersta tankar, och det tvingas att bli
mera nogräknadt.
Modern bör dock söka utforska, hvarifrån det fått denna
böjelse för öfverdrift er. Det händer nämligen, att det får höra
för mycket sagor, eller att fullvuxna personer låtsas tro på dess
diktade berättelser, hvarigenom dess fåfänga sporras att ständigt
hitta på nya. Om modern märker en sådan lust, måste hon taga
itu med stränghet och visa barnet det ovärdiga och förnedrande
i lögnen, men samtidigt hålla ögonen väl öppna och gifva akt på
dess umgänge.
På sådant sätt kan den på en uppdrifven fantasi beroende
lögnen kväfvas helt och hållet, så att barnet vid växande
tankeförmåga ej mera gör sig skyldigt till detta fel. Får barnet
däremot uppväxa med otyglad fantasi och under det skadliga
inflytandet af oförståndiga personer, blir följden vanligen, att det
medvetet talar osanning, hvilket fel sedan är mycket svårt att
bekämpa.
Den medvetna lögnen har såväl hos barnet som hos den
fullvuxne vanligen sin grund i lättsinne, egennytta och feghet.
Alltid när man vill bekämpa lögnaktighet hos ett barn, är det inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
