Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Moder och barn - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
den stränga rätten och att blott gifva hvad plikten fordrar, utan
man måste också taga hänsyn till förhållandena och till
individualiteten, så att man låter stränghet och rättvisa mildras af billighet
och godhet.
Uppväckande af sjelfkänsla, själfförtroende
och beslutsamhet.
För att människan skall kunna föra ett personligt, både
fysiskt och andligt friskt lif, och för att hon skall kunna åtnjuta
aktning af andra, måste hon hafva själfaktning. Hon bör känna
sitt sedliga värde och handla i öfverensstämmelse därmed. Ur
själfaktningen uppväxa den sedliga viljan, det sedliga modet, känslan
för de plikter man har både mot sig själf och andra.
Själfaktningen är inte det samma som själföverskattningen.
Den förra beror på känslan af det egna sedliga värdet och på
inre frid, grundad på harmoni mellan förnuft och vilja. Den
senare däremot visar sig i själfviskhet och fåfänga och har sin
rot i en fridlös, disharmonisk själ.
Själfaktningen uppväxer ur själfkänslan, som af naturen är
nedlagd i hvarje människa, men hvilken urartar till egenvilja och
egenkärlek, om den inte ledes rätt. Det är därför uppfostrans
uppgift att så leda den naturliga egoismen, att den utvecklas till
en sann själfkänsla med däraf följande själfaktning och
beslutsamhet, men å andra sidan också frivilligt böjer sig för kärlekens
lag gent emot nästan.
Den ur den äkta själfkänslan uppkomna själfaktningen kan
ej inläras genom ord, utan den måste småningen uppväckas af
lifvet själft samt hdas och stärkas genom öfning och exempel.
Nära besläktad med själfaktningen är hederskänslan, som modern
bör tidigt söka grundlägga hos barnet.
Det skall lära sig att betrakta hvarje pliktuppfyllelse som en
hederssak och sätta sin ära i att vara »trogen i det lilla», äfven
om plikten skulle strida mot dess naturliga böjelse. Hvarje
otrohet, hvarje pliktöfverträdelse bör det lära sig att betrakta som
en skam och en förnedring, för hvilken det måste blygas.
Barnet bör således uppfostras i en rätt stolthet, i hvilken det
söker att hålla sig så rent och obesmittadt som möjligt och skyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
