Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II. Moder och barn
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
Redan på annat ställe ha vi varnat för faran att vilja
utöfva religiöst tvång, vi vilja här på tal om olika trosbekännelser
ännu en gång framhäfva det orätta och farliga i att en af
kontrahenterna söker omvända den andre till sin tro.
* *
*
Vi ha hittills granskat, hvad de unga böra ge akt på, när
de pröfva sig själfva och den, som vunnit deras tycke; vi skola
nu tala några ord om det inflytande kärleken under
förlofningstiden bör ha på de älskande.
Första impulsen af det ömsesidiga tycket gifves i de flesta
fall af det yttre. Sinnena tjusas och uppfyllas af längtan att
komma hvarandra närmare.
Den unge mannens kraftiga gestalt, den unga flickans mjuka
behag — ofta behöfver det blott vara en blick, ett tonfall, en
rörelse eller någon annan obetydlighet, som blott för honom eller
henne är tilldragande — kan ögonblickligen draga de båda könen
till hvarandra och uppväcka den sinnliga längtan efter förening,
den sinnliga kärleken.
En utomstående kan ofta ej begripa, hur en man kunnat
välja just denna flicka eller en flicka just denne man.
Hvarje människa, hur högt eller lågt hon står, har alltid en
dunkel känsla af det, som förskönar tillvaron för henne och ger
henne glädje. Hon längtar instinktmässigt efter det, som gör henne
glädje och ryggar tillbaka från det, som väcker afsky.
Så snart något gör ett vackert intryck på sinnet, beredes detta
angenämt, och det längtar att sätta sig i besittning däraf.
Det ligger nämligen i hvarje naturlig människosjäl en instinkt
att tillägna sig det med henne själf likartade, och samtidigt bär
hon inom sig ett mer eller mindre medvetet ideal af skönhet,
såväl sinnligt som andligt.
Den yttre sinnliga kärleken är det första, som uppväcker det
inom oss lefvande idealet och längtan efter gemenskap med
detsamma.
Sedan riktar männskan hela sin uppmärksamhet, sina känslor
och begär på föremålet för sitt välbehag. Hon blir ömtålig för
allt, som kunde grumla tanken på hennes ideal. Ur hjärtats
hemlighetsfulla inre framvälla aktning, underdånighet, tjänstvillighet
och sträfvan att behaga den älskade.
Den, som älskar, lefver i en förskönande dröm, och i sin in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:50:57 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kvinnbib/fragamig2/0349.html
