Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Moder och barn - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
ej heller taga bort tid och intresse för andra, som också skulle
vilja låta höra sig.
Slutligen ännu några ord oin åhörarnas skyldigheter mot den
föredragande. Hit hör då framförallt, att man skänker nödig
uppmärksamhet åt föredraget och ej betraktar detta som signalen till
ett ökadt pratande.
Den, som pratar, medan någon föredrager något, vare sig
poesi eller musik, brister ej blott i god ton, utan är äfven taktlös,
då han genom sitt beteende ovillkorligen måste såra den
uppträdande och störa åhörarna.
Hvarje störande måste undvikas. Om någon genom prat
eller på annat sätt stör, måste han genom vinkar bringas till
besinning. Rättighet till ett sådant ingripande har hvarje gäst,
men i synnerhet värdinnan.
Gäster, som komma just under ett föredrag måste stanna i
tamburen, tills det är slut. Ingen får taga illa upp, om han
genom någon tjänande person göres uppmärksam på, att man
just håller på att spela eller sjunga eller läsa.
Mycket opassande är att ställa sig nära intill den föredragande.
Mången blir förvirrad och nervös af sådant, hvarför hvar och en
bör bibehålla sin plats till föredragets slut.
Ali kritik måste bannlysas. Det är en vänlighet att söka
bidraga till sällskapets trefnad, och det är från den ståndpunkten
prestationen bör uppfattas. Såvida icke den föredragande själf
påtrugat sällskapet sina prestationer, så bör man, hur desamma
än varit, dock skänka dem sitt bifall och låta dem följas af något
vänligt erkännande. Öfverdrifvet beröm däremot bör undvikas,
då ju detta ibland kan verka som ironi.
God ton fordrar, att värdfolket vid afskedet säger några
vänliga tackande ord åt dem, som bidragit att underhålla gästerna.
Dans.
Hågen att dansa ligger djupt rotad i människonaturen. Redan
vilden dansar passioneradt; man känner knappast något vildt
folkslag som icke dansar. Äfven bland alla civiliserade folk, är dansen
känd. Dansen är ett naivt uttryck för den naturliga lifsglädjen.
Man liar också dansat ända sedan urminnes tider, ehuru dansen
under tidernas lopp visserligen förändrats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
