Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
I Italien användes melonen som näringsmedel, i synnerhet
den något flata cantaloupmelonen. De bästa melonerna växa i
Persien och Bokhara,
men som melonen icke
tål vid att transporteras,
komma dessa länders
frukter oss icke till godo.
Bland varieteter af
den vanliga melon en
märkas: vanlig
sockermelon, den refflade
ana-nasmelonen, den gula
Stockholms torgmelon, den
mycket stora elli to, den
gröna, men välsmakande
klättermelonen, den lilla gula per sikemelonen, den rödköttiga
bénite m. fi.
Vattenmelonen.
Denna är en mycket stor melonsort, klotrund, med slätt
och grönt skal. Den blir vida större än ett människohufvud
och har ljusrödt, mycket saftigt kött samt svarta frön. Smaken
är icke på långt när så läcker som den äkta melonens, men den
är läskande och saftig. Den odlas i stor skala i södra Ryssland,
Kina, Egypten m. fi. länder.
Förvaring.
Meloner böra förvaras på ett svalt och torrt ställe. Vill
man förvara dem. till vinterbruk, tager man sena, ännu ej fullt
mogna exemplar, tvättar af dem med rent linne, låter dem stå
några dagar på ett torrt ställe och packar dem sedan i askar af
björk, som helst bör vara något afkokt. Ett lager aska strös i
bottnen af kärlet; för öfrigt få ej frukterna beröra hvarandra.
Kärlet förvaras å en frostfri lokal.
Mullbär.
Mullbär fås antingen af det svarta (Morus nigra) eller det
hvita mullbärsträdet (M. alba). Båda dessa bärsorter utgöras af
en hallonliknande fruktsamling, där dock hvar och en af små-
Fig. 22. Uppskuren ananasmelon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
