Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
331-
vådor, såvida de äro hela. Det bly, som ingår i glasvaror och
som gör kristallglaset så vackert, är utan fara för hälsan vid
vanligt hushållsbruk. Dock kan man möjligen i fråga om
glasbuteljer riskera blyförgiftning, enär dessa ofta, såväl i hemmen
som vid bryggerier och vattenfabriker, rengöras med tillhjälp af
blyhagel, som jämte vatten häftigt omskakas i flaskan. Denna
rengöringsmetod användes äfven för andra kärl, t. ex. glaserade
och emaljerade. Härvid fastnar dock en stor mängd bly på
kärlens väggar, hvilket bly är så mycket farligare, som det
därjämte är arsenikhaltigt och sålunda åstadkommer dubbel
förgiftning. I stället bör man använda sand och sodalut.
Puts- och polermedel.
Så kallas preparater, hvilka återställa föremål, som genom
bruk blifvit dunkla, sin forna renhet och glans. Därtill
användas vissa hårda, skarpkantiga repande pulver, eller också stenar,
som bildas genom att dylika pulver blifvit hopkittade genom
något mindre hårdt bindemedel.
Benaska användes till polering af guld och silfverarbeten,
äfvensom för mässing och koppar. Ofta är den i handeln
förekommande benaskan med eller utan afsikt uppblandad med
sand, lera och dylikt. Den allra finaste, fullkomligt rena
benaskan kallas elfenbenshvitt och framställdes ursprungligen
genom förbränning af elfenbensaffall; numera kan lika god vara
erhållas från vanligt ben.
Krita användes till polering af allehanda slags metaller
och glas; särskildt för guldföremål passar ett putspulver, som
består af 1L kilo krita, 65 gr. fin lera, 40 gr. blyhvitt, 15
gr. hvit magnesia och 15 gr. engelskt rödt.
Engelskt rödt är en färg, som bland annat äfven innehåller
polerande ämnen, såsom talk, krita, porlinsjord (kaolin) m. m.
och på den grund också användes som polermedel. Det kallas
också polerrödt colcothar eller caput mortuum (de dödas hufvud);
ofta förfalskas det med mindre hårda järnoxidfärger och blir
då obrukbart som polermedel.
Pimpsten är ett mycket vanligt polermedel för metaller,
glas, horn, polerade och lackerade föremål o. s. v. Den
förekommer både i fast form och i form af pulver, är af vulkaniskt
ursrung, består hufvudsakligen af kiselsyra, är hvitgrå eller
mörkgrå, mycket spröd och porös och ofta lättare än vatten, så
att den flyter. Den mesta pimpstenen kommer från Italien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
