- Project Runeberg -  Kvinnans bibliotek. Uppslagsbok för hemmet (Det bästa af allt. Bibliotek för Sveriges kvinnor) / Handbok i varukännedom för alla (1909) /
350

(1903-1904) Author: Anders Roswall With: Ingeborg Velinder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

850-

lämna ett godt skinn, som användes mest till muffar. Äfven

silfvermåsen lämnar ett godt, svandunliknande pälsverk.

*



Då ett visst pälsverk blir på modet, ger det vanligen
anledning till en oerhörd förföljelse, ofta utrotande af djuret i fråga.
Är detta ett vyttigt djur, t. ex. mullvaden, borde hvarje kvinna
betänka sig, innan hon anlägger dess päls i sin dräkt och inte
endast blindt följer modet.

Läderuaror.

Läder beredes af djurhudar genom garfning, sedan
hårbeklädnaden blifvit aflägsnad. Det är egentligen endast det
mellersta lagret eller den s. k. läderhuden, som kommer till
användning. Såväl öfverhuden som det understa hudlagret öller
fetthuden bortskaffas genom de förberedande operationerna i
garfveriet. Garfningen afser att göra djurhuden mera hållbar
och i allmänhet också mjukare än i det naturliga tillståndet.
Efter olika garfningsmetoder skiljer man mellan logarfvadt,
hvit-garfvadt, fett- eller sämskgarfvadt och pergamentgarfvadt läder.

Det logarvade lädret är den mest använda lädersorten, däraf
fabriceras de mesta skodonen och sadelmakerivarorna; man skiljer
mellan sulläder eller underläder, som beredes af starka ox- och
hästhudar och användes till skosulor, bindsidläder, som användes
till bindsulor i skodonen, samt öfverläder, som beredes af svagare
häst-, ox- eller kalfhudar och måste vara mjukt och elastiskt.

Af hvitgarfvadt läder användes en del tjockare sorter till
sadelmakerivaror; de tunnare ha stor användning till handskar
(glacéhandskar). I stora kvantiteter användes det också af
bokbindare, portfölj- och galanterifabrikanter, till reskoffertar,
hattaskar, portmonnäer, album, notisböcker, bref- och cigarretui,
necessärer, skriftyg m. m.

Det sämskade skinnet beredes genom ingnidning af ett fett
ämne (t. ex. trän) dels med, dels utan en jäsningsprocess,
hvarigenom fettets syrsättningsprodukter varaktigt fastna på skinnets
fibrer. Det användes till handskar, västar, byxor m. m.

Det är glatt och hårdt och användes, förutom till trummor
och pukor, äfven till inbindning af böcker, till präntning af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:51:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvinnbib/varor2/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free